Och det känns jätte jätte förfärligt att lämna Norrland och framför allt mest Timmy... :(
Kommer sakna honom så jäkla mycket, igen... och bara få vänta tills vi får träffas igen.
Det kommer bli svåra tider jag o han kommer få gå igenom ännu en gång...
Ärligt talat, så orkar jag inte när det ska upprepas gång på gång att jag och han skiljs åt
och inte får se varandra på ett halvår. Vi missar så mycket saker vi kunnat uppleva tillsammans.
Jag är glad och lycklig över allt jag fått göra här, med honom, och fått tillbringa. Allt skoj, allt bus
allt mysandet och dem äventyren vi fått uppleva här. Då vi gick två timmar bort till Willys
och på vägen visade timmy mig en jätte avslappnad plats.. där det fanns en bänk på en liten kulle
och nedanför kom en backe neråt mot en stor öppen skog, och över skogen kunde man se den fina
utsikten över Skellefteå. Det var jätte fint och mysigt. Timmy är helt underbar att få umgås med.
Trots att vi ibland kan vara ett knäppt par som "tjafsar" så kommer vi aldrig mena något negativt med det.
Timmy och jag, som jag sagt ett par gånger... är menade för varandra, och vart det sen vi möttes.

Jag trivs här i Norrland, jag känner mig som en del av det. Men jag är fortfarande osäker på
om jag verkligen skulle gå så långt att jag skulle flytta hit...för timmys skull. Jag vet inte.
Han o jag har pratat igenom det ett par gånger nu, och det enda jag kommit fram till är att
han "helst" inte vill flytta ner till mig, för då skulle han förlora allt här uppe? Men det är ju exakt
samma sak för mig om jag flyttar upp hit... då förlorar jag familj, vänner (okej..vilka vänner?)
kusiner, all hjälp jag får av mina närstående..m.m. Så, då den dagen kommer blir det svåraste
valet för mig eller timmy. Sanningen svider, men om han o jag ska ha ett förhållande måste
ju någon av oss till slut flytta. Man kan inte leva på ett distans förhållande i åratal. Man torkar ut till slut..

Jag har haft det jätte trevligt här, och haft det underbart med timmy. Trots att han är en spelnörd
så vet jag att han inte är självisk och bara tänker på det, han tänker oxå på mig. ♥
Men jag vet oxå att det kommer tyvärr inte bli detsamma underlättande känsla som jag har här, nu.
Då jag kommer hem kommer allt bli som ett helvete igen. Inget syftande mot föräldrarna. Utan relationen..
Då jag behöver timmy, kanske han inte är kontaktbar, som han är här precis just nu. Om ni förstår?



När jag är med timmy, beter vi oss som om vi känt varandra sen barnsben.
Men då vi inte är med varandra så agerar vi som om vi INTE kände varandra, typ.
Vi måste verkligen försöka bättra på det.
Han måste oxå ge det en chans och verkligen försöka ge sitt bästa på att han o jag ska kunna
känna oss lättade över att allt går som det ska.

Och nu skippar vi allt detta sentimentala snacket om saker o ting och går
över till vad jag gjort idag. Jag kan bara berätta att det jag upplevt idag anses inte alls så roligt...
jag vaknade med en hemsk ryggvärk
så illa att jag började gråta mitt framför timmy. Jag kunde inte ligga på rygg, snedden eller magen.
Jag hade så fruktansvärt ont att jag mådde illa o ville kräkas. Timmar gick och jag gav upp.
Jag la mig ner trots smärtan och försökte sova så gott jag kunde. Jag lyckades. När jag vaknade
hade jag inte lika ont längre, men ändå väldigt smärtsamt. Såå... idag har jag vart väldigt lugn och försiktig.
Timmy o jag har busat lite, och tack vare min ryggsmärta så började timmy reta mig och kalla mig för
"gammal tant"..hahaha. Känns en aning lite förnedrande, men what the hell? Han skämtar ju bara med mig.
Men nu orkar jag inte skriva mer tror jag? Allt jag kan säga är om vad som kommer hända imorn. (idag)

Idag, den 30 juli åker jag hem. Jag har inte packat än, men jag ska. Jag har en busstid att passa vid
17....nånting. Tiden finns på min mobil, men orkar inte kolla nu, då måste jag böja mig..hehe.
Men det blir inte roligt att åka härifrån....jag mår illa och börjar kallsvettas vid den tanken....
Jag vill verkligen inte lämna timmy....igen. Jag pallar inte. Men jag måste.. jag har föräldrar, kusiner
som saknar mig.. hehe.. ♥ och så finns det ju massvis som jag vill göra innan skolan börjar.
Först vill jag klippa mig! Till nån...ny cool frisyr. Eller nåt. Och jag skulle vilja pierca min underläpp.
Hellre underläppen än att pierca tungan som alla andra ungdomar gör, eller hur Pappa? :P
Underläppen har man ju bara piercad för att det är snyggt, däremot..Tungan, där har man ju
tänkt någon helt annan tanke om det. Vilket jag vääägrar att göra. Uh..nej nej. Underläppen ska de bli!
Och jag måste börja göra nånting, hemma eller nåt. Tjäna pengar på sysslor eller nåt. För jag vill precis
som alla andra ungdomar, kunna köpa lite nya kläder och fräscha upp mig. så vi får väl se vad som händer.

Wihi, jag har fått en knasig idé! Att göra en blogg åt Timmy! :P Det är något jag skulle uppskatta
om han ville blogga lite då o då. Och killar som bloggar (som inte är gay) är väldigt väldigt sällsynta.
Det är väldigt få killar som ens bloggar, vilket gör det mer intressantare! :D Så skulle gärna vilja att
timmy hade en blogg, så jag ska skapa en till honom, right after the movie! Nu blåser vi snuten 3.
Bloggen ska vara svart och lila! ;)

Åh vet ni något riktigt knasigt? Jag sa till timmy att jag ville förlova mig med honom..
så pekade han på ringarna jag fick med en tidning.. haha, jag gav han en ring mig själv en.
Så...nu är vi "förlovade"!! haha, vi är så weird. Men jag älskar det. ♥

Aja, nu ska jag återgå till att umgås med pojkvännen. Efter all denna långa text som tog mig
mer än en timme att skriva så känner han sig nog lite ensam, utan sin Riisboll. Hihi.
På återseende!

PEACE OUT!